Haj folket, har ni liksom jag känningen över att man inte ska göra någonting? En röst i huvudet som säger "Nej, låt bli, det kommer gå illa!" Det får jag ibland, iaf när jag kommer på lite roliga och finurliga saker att göra. Men ack ändå så bara måste jag göra det, idag var det en sådan incident (<--stavas det så?). Vi hade gymnastik och då hade vi några övningar med ett gummiband som man skulle dra i(gummibandet satt fast i ett träd). Under mellan vilan fick jag den lilla idén att se hur långt jag kunde luta mig framåt (raklång). Visste att den tålde ca 100kg, vilket jag inte väger... Jag böjer mig framåt och hela tiden känner jag att nu är det dags att dra sig upp men jag fortsätter nedåt. När jag nästan ligger raklång på marken försöker jag häva mig upp men gräset var otroligt halt, eller blött. Poff sa det och jag låg nu raklång på gräset med näsan nedåt. FAEN vad jag skrattade! Det gjorde de andra människorna också... Det jobbiga med detta är att jag funderar på att gå dit ner och försöka igen. Rösten försöker stoppa mig fortfarande, vi får se hur den lyckats. Det är faktiskt otroligt lockande!

Ja, nu när han är grattad kan vi börja med dagens ämne, RIS OCH KANEL. Satt som vanligt vid maten och åt skolans icke önskvärda ris när tanken slog mig, kanel! Som ni säkert vet har jag en liten förkärlek till kanel, pannkaka och rostade mackor funkar det verkligen finfint på så varför skulle det inte gå på ris? Matkompisarna tittade väldigt skeptiskt på mig när jag skuttade iväg för att hämta kanelen, spänningen var olidlig iaf för mig...

Jag slängde på kanelen och blandade sedan in den tillsammans med riset, resultatet? Lite som gröt faktiskt, godare dock och som gick ihop med vegstroganoff. Vad en vegstroganoff är är fortfarande ett mysterium, lite starkt om man frågar mig men med kanel blev det, YUMYUM! Ser man på, här kom ett nytt ord från min sida igen ska nog fixa den där ordboken ändå.

På tal om ordet "ändå" och när vi ändå är igång orden "enda" och "ända". Vad jag lärt mig stavas det ändå, varför ser man att det står "endå" på så många ställen? Hur stavas ordet egentligen! Blir galen på sådant trams, "enda" är också jobbigt, man skriver "enda" fär om man skriver "ända" är det ändå röven vi talar om.

Ordet "egentligen" är även det störande.. Vissa skriver "Igentligen", detta gör mig grymt förvirrad vilket inte är ovanligt men vi behöver inte utsätta mig för det jämt och ständigt...

Till er som kollat på min bdb och sett min frustration över den 35 minuters "långa" lunchrasten har jag nu fått reda på vad som är tänkt.

HARÉ FOLKET!