Här sitter jag en regnig höstdag med inget att göra. Så vad kan man göra om inte att faktiskt lyssna på sin kära syster... Börja blogga. Redan nu känns det som om att orden tar slut. Vad kan man skriva en dag som denna. Inget att göra, inget att se. Utanför mitt fönster ser jag bara ortviken. En fabrik som blockerar min vy. Det är faktiskt det största problemet med hela Sundsvall... Inte Otrviken såklart, utan våran planering utav våran kära hamn. Istället för att göra vackra parker som turister bara älskar att se bygger vi fula hyreshus och kontorshus. Våra politiker vet verkligen hur man får en stad på glatt humör. När jag ändå går igenom politiken, kan jag berätta vad jag gjort de senaste kvällarna. Läst SSU:s synpunkter på hela 190 sidor. Nu ska ni inte tro att jag är sosse bara för det. Ärligt vet jag inte vad jag är. Läser och läser vad alla tycker och tänker. Mycket låter vettigt och annat finns det inte ord att beskriva hur dåligt det var. Det värsta är kanske det hur varenda parti berättar att skolan måste bli en roligare plats så att det blir roligare att lära sig. Ja, det stämmer men ändå så kommer denna enkla förklaring på ett språk som nästan ingen svensk förstår. Ja, detta var min första blogg. Lite rörig men det känns bäst att skriva det första som kommer upp och inte sitta på fritiden med en uppsats som aldrig tycks ta slut. Så tack o hej nu måste jag äta.