... kan man verkligen vara såhär dum i huvudet

För er som läste mitt inlägg tidigare idag vet att jag inte fick en riktigt bra start på dagen, kändes dock bättre senare tills jag fick höra att min hund Tracy mådde dåligt. Även fast hon bara är en hund så betyder hon allt för mig. Så när min fader berättade att hon spytt fem gånger och även lite blod. Jag fick verkligen göra mitt bästa för att stoppa tårarna. För att förlora henne är att ta bort 8 år av mitt liv. Så jag gick hem från skolan. Kan tyvärr inte leva i ovisshet. Nu känns det lite bättre men med tanke på hur loj hon är så kan jag ändå inte sluta oroa mig. Hon bara ligger där, gick inte fram och hälsade utan bara låg där. Nu kommer jag att upprepa mig, men det är nog så att många kommer att skratta åt detta inlägg men såhär är det jag känner och det är det man ska skriva på sin blogg. Det är som ens egen dagbok. Men till alla er därute som läser detta. Tänk, vänskap är inte bara människa till mäniska. Det är så mycket mer.

Ja, den här dagen har varit lite stressig... Vaknade 08.15 och skolan började 08.10, så det blev inte mycket som blev gjort. Fick ingen frukost, tog ingen medicin och det enda jag faktiskt han göra var att klä på mig. Så nog känner man sig fräsch alltid. Som tur var finns mamma så jag fick åka hem till henne och ta medicinen plus fixa till mig lite, fortfarande inte nöjd...

Men just nu sitter jag i skolans datasal och ja... Jag skriver min blogg, trevligt eller hur? ;) Tröstar mig själv med den underbara matchen som var igår mellan tik-modo 3-2 sudden :D Timrå var helt klart det bättre laget, fick dock inte in pucken i mål. Mycket utvisningar imot sig också men detta jämnasde ut sig i slutet av tredje och i den fjärde perioden. Kanb man bli annat än glad :D Lite skoj på lektionerna också när Jackie fick en pärm/mapp i huvudet två gånger pga Crippe som stänger dörrar. Hon var dock inte lika glad. Jaja, orkar inte skriva mer så det får bli allt. C ya    

Japp, nu blev jag nöjd med bakgrunden och har också blivit kvitt det rosa

 Om man inte räknar med det rosa på denna bild vill säga

Nu sitter man här och slösar ännu en gång bort en del av sitt liv med stilla sittande och livets nya moderniteter (har verkligen ingen aning om hur detta stavas) Om man inte räknar med morgonens basketträning så har jag mest bara suttit. Vilket liknar många av mina dagar. Mamma sade någonting till mig för säkert en timma sedan, "skulle inte du plugga?" Sådär lite sarkastiskt då jag lovat mig själv att just plugga hela lovet. Men ack, så blev det inte... Får helt enkelt skylla på att jag är tonåring ;) Tänka sig att det faktiskt finns något positivt med att vara ungdom. Lite duktig känner jag mig ändå. Jag har läst tidningen varenda dag! En stor eloge till mig! (Antar att jag har brist på idéer, för det blir faktiskt svårare och svårare att bestämma sig för vad man ska skriva om)

Men vi kan ju börja med att skriva om den charmiga Björn.

Nej, nej. Tro  nu inte att jag gått och förälskat mig i honom (Johan Glans i mitt hjärta) ;P Men för sin ålder har han kommit långt och han är helt klart någon de andra måste se upp för. Varför han blivit en sådan succé är faktiskt ganska enkelt att svara på. Han pratar på "ungdomensspråk", om man  nu kan uttrycka sig på detta vis. Allt hans prat om WoW och tolkningar av målbrottet kan inte anses som tråkiga. Han får en att skratta vare sig man vill eller inte. (Ska lägga in en video med JG och BG där ni helt enkelt får välja själv vem som får er att garva mest, här sjunger också JG så om ni kan gå in på Amanda Berggrens blogg så får ni även höra BG's kärlekssång till Carina Berg... Dom två borde verkligen sjunga en duett alltså.) 

Många tänker nog (eller inte) Ska hon inte berätta lite mera detaljerat om vad som hänt under hennes lov mer än stilla sittandes? Jo, men visst.

Eftersom ni tjatar (dåligt jag vet, men det roar mig iaf) Har faktiskt för första gången i mitt liv varit lite social med mina vänner utanför skolan. Som ni vet sitter jag mest hemma... Men nu har jag varit med iaf vilket jag också förtjänar en applåd för. Men det var allt för mig, njut nu av livets goingar, Johan Glans och Björn Gustafsson

Sorry för allt det rosa, men lite gulligt är det iaf :P

Det känns som om att min blogg har blivit lite hatiskt på sistone och det känns som om att det är dags att bryta detta mönster. Så får helt enkelt ta nya tag och hitta på någonting annat att skriva om. Vad det nu kan vara...

Återkommer senare när jag vet vad...