Ja, man måste upprepa rubriken. Vilken dag! Vaknade 7.15 av min väckarklocka eller mobilen borde jag kanske erkänna. Skyndade att göra mig i ordning för att till en början gå en promenad med Tras. Gud vad vackert det var ute. Alla höstlövens nyanser mot Tracys silvriga päls. Björken som skärde sig in gjorde allting ännu vackrare. Om jag haft en kamera med mig hade jag klippt en miljontalsbilder. Man njöt verkligen av att bara stå där. Tyvärr stod jag där lite länge... Hade ju ganska bråttom till hundutställningen. Måste då säga det att det är någonting speciellt med den sortens tävling. Det finns ingen rivalitet mellan hundägarna utan de alla har det så trevligt tillsammans. Sådant är alltid roligt att se. Men det allra roligaste på hela hundutsällningen var mitt möte med en helt otroligt fantastiskt hund. Den Portugisika vattenhunden finns verkligen i mitt hjärta. Vilket ansikte, vilken personlighet och vilken sprudlande glädje den gav till alla som passerade dess väg. Men jag antar att om jag hinner får jag skriva mer om denna varelse... Min moder och min syster verkar vilja ha mig härifrån.

Jah det verkar som om att jag kom fort tillbaka till datan.

Är nu hos pappa och kollar på fem myror är fler än fyra elefanter.

Härliga minnen... Det görs inga bra barnprogram nu längre.

Här kommer en liten... Typ parodi på programmet.