Hejhej, nu får ni vara beredda på ett långt inlägg. För att ni nu ska vara med i texten så bör ni veta att jag börjar med det som hänt nyss och sedan fortsätta bakåt i tiden, med andra ord vänder jag på steken.

Medans jag nu skrev detta fick jag reda på av syster min att vi nu har planer för den 13 november, Tramsgänget! Behöver jag säga något mer? Men nu till det som jag tänkt skriva om. Kommer nu precis från maten och vilka stöter man på? Jo, de lyckliga treorna som ska gå på bal! Jag är inte alls avis... Blev helt kär i en klänning som Michelle bar, den underbaraste rödfärgen, bra längd, ALLT! Jag brukar inte vara så mycket för klänningar men när man ser en klänning som den och som den Petra Mede hade på Melodifestivalen önskar man att man bara kunde få ha den för en stund. Den där känslan som verkligen gör att man känner sig vacker, vacker på det gamla viset, gud vad jag längtar tills vi slutar så att jag får bära en sådan klänning.

Men för att prata lite allvar så måste jag erkänna att jag blev allmänt irriterad idag, tänker även ta upp detta här då ni oftast inte brukar kunna hålla er på en sansad nivå och tycks ändå inte vilja ta det som de flesta att prata. Detta handlar om skolgången, alla vet att jag går under benämningen "pluggis" vilket jag tror det eller ej är stolt över. Det bevisar att jag vill prestera så bra jag kan vilket inte är fel på några vis. Därför bryr jag mig inte om folk kommer på lektioner eller ej, det är deras val men som ni vet så blev en människa attackerad förut för att hon inte kom på lektionerna men då måste jag fråga er nu, ni som gjorde detta... Hur var det med er idag? Vilka var det som vägrade gå på lektionen? Just det, det var ni, även detta något som jag inte skulle brytt mig inte mycket om men när jag berättar för er med några enkla ord att vi ändå måste börja en viss tid trots att en lektion går över tiden ska ni inte "mörda budbäraren". Att skrika "MEN ÅH DIN JÄVLA PLUGGIS!" när man själv går för att hinna med är bara lågt. Även att stå och prata bakom ryggen när man faktiskt är så pass nära att man hör vad ni säger. Ooo, när vi pratar om att höra...

Idag så hade vi guidning i djurrummet, något som man kanske inte borde vara så hyper över men denna gång var det från Kristinaskolan! Ni som känt mig ett tag vet att jag ha ren hörselskada och har hälsat på där ibland, en jättevacker skola. Barnen jag hade verkade tycka att det var roligt, de var dock mer intresserade av djuren än mig men det är kanske inte så konstigt. Vem vill höra tråkigt fakta när man kan klappa djuren? Det var även roligt att prata med deras lärare som tecknade vad jag sade, har alltid velat kunna teckenspråk och att snappa upp ord, det är roligt om ni förstår hur jag menar. Fick även pröva på mina egna kunskaper, gick sisådär kan jag säga er. Man blir nästintill nervös och skakig i händerna! Första gången jag fått problem att stava, glömde t.om ett tag bort vad hund hette så jag får helt enkelt skärpa mig till nästa gång.

Att skärpa mig måste jag även se till att göra nu och imorgon, då väntar nationella i Matte A och även prov om hundarnas historia plus lite annat smått o gott. Hundprovet känns coollugnt men matten... Känner mig redan stressad därför ska jag snart följa mammas råd och plugga lite tal från varje kapitel för att vara så säker som möjligt.

Ja, vad säger ni? Ska vi avsluta med skrivandet nu? Känns lika bra, är väl bara att återkomma för min del annars. HARÉ!