Äntligen glada nyheter!!! Theodor skuttade och viftade på svansen när han skulle få gå ut och kissa och bajsa! Sen ville han ta upp bauta pinnen i munnen men det fick han inte :P

Min Lunkentuss mår bättre än väntat!

Har nog aldrig varit så rädd som jag blev idag, jag får inte ens fram några ord nu. Har aldrig haft känslan av att vara en dålig hundägare men nu tycker jag annat. Kan fortfarande inte få fram några ord, jag skriver och suddar ut. Inget ord kan beskriva hur hemsk jag känner mig.

Det som hände ser jag framför mig nu hela tiden, det är som den värsta mardrömmen man inte kan vakna ur. Att se Theodor springa till balkongen och stå mot "staketet" var hemskt nog. När man ser han ta sats blev det ännu värre. Jag ropade att han skulle komma tillbaka men icke, han hoppade ned ändå. Jag hann inte stoppa honom och ser hur han först träffar räcket med framtassarna på den nedre balkongen och blir framtung, när han då faller ytterligare en gång ned på trappen mot källaren och rullar ned. Mitt hjärta stannade verkligen, först ropade jag sen sprang jag ned så fort jag kunde. Nu låg han dock inte längst ned i trappen som jag trodde att han skulle göra, han hade kravlat sig upp och låg på gräset bredvid.

Jag sprang mot honom med gråten i halsen, panikslagen var jag och rädd men det fick jag inte visa Theo. Jag ser på honom, han blöder ur munnen och sittligger ned och skakar. Jag försöker få kontakt men får inget gensvar, det är precis som om att han inte hör mig. Tar upp han på alla fyra men han vill inte stå kvar, benen viker sig på honom.

Jag ser Elin gå längre bort och ropar på henne men som inte hör. Då bär jag Theo fram till ett par lärare som jag ser står och pratar i ett hörn. Sara en av lärarna ringer vet. och får först inget svar. Vi kollar extra noga på Theo som nu kan stå men vinglar ganska mycket. Vi känner igenom honom men han verkar inte ha ont, Sara ringer igen och får denna gång svar. Under denna tid har tvillingarna kommit (tack ni är guldvärda <3) och tittar extra noga i Theos mun, de kom fram till att inga tänder saknades och att han bara bitit sig själv i tungan. Vet. som Sara pratade med sa att det verkar vara en hjärnskakning, det han ska få göra är att vila och dricka vatten.

Jag som fortfarande inte ätit och var ganska så hungrig lämnade över hunden till tvillingarna och sprang för att äta, blev inte mycket dock orkade inte och ville inte äta.. Satt bara och tänkte på hur dum jag var som skulle gå och hämta den där jävla bananen!

Efter att inte ha ätit gick jag upp till mitt rum där tvillingarna (sorry om det låter tjatigt, elin och erika*) Vi satt kvar och pratade ett tag och sedan gick dem, känns skönt att sitta här ensam och se på min bedårande lilla lunkentuss, han sover och andas normalt nu. Vilket jag är jäte glad över och som Erika sade "Han måste ha haft änglavakt!".
Det måste han ha haft för det var inte ett litet fall om man säger så...

De nyheter jag hade velat skriva om var glada nyheter.. Som att Theo var grymt duktig på våran hundlektion idag, vi spårade. Full fart hela tiden, då var jag stolt det kan jag lova men som jag började skriva så har min självkänsla försvunnit nu, allt jag kan glädja mig åt nu är att Lunkentussen lever och inte skadade sig allvarligt (vad vi vet).  Låter fel att säga "allt jag kan glädja mig åt" då det faktiskt är något som man ska vara riktigt glad över... Jag hoppas ni förstår min tankebana som är lite snurrigt framförd.

Orkar inte plugga nu som det var tänkt, kan bara se bilderna på Theo som hoppar. Hoppas att de försvinner och hoppas att detta inte händer igen, inte för någon hund! Inget annat djur för den delen heller... Näe nu ska jag försöka fokusera på annat, ska ställa klockan på 03.08 för att se hur han mår då.

Nu är det bara två dagar kvar på skolan! Om man inte räknar med de andra två åren jag har kvar... Orka räkna dagarna, det är en del...